Det finns ingen ekonomi i en flygande bil

Jag ser mycket frustration bland många människor när det gäller bristen på innovation och progressiv teknologi när det kommer till konsumentelektronik. Man tycker inte sällan att vi 2017 borde ha sfärsiska tv-apparater med augmented reality-funktionalitet och svävande mobiltelefoner med holografiska gränssnitt, ungefär. Märkligt nog blir de flesta förvånade när jag förklarar varför så icke är fallet. Så därför tänkte jag att det kan vara på sin plats med ett blogginlägg som förklarar saken.

Det är inte svårare än att det handlar om ekonomi. Sann innovation och uppfinnaranda drivs dessvärre av otäckheter som krig och revolutioner, det vill säga företeelser som hotar att omkullkasta och rent av störta samhällen och/eller ideologier. Då frigörs både kapital och mänskliga resurser av ett slag som inte alls rimmar med det finansiella ramverk som i princip alla företag måste förhålla sig till för att överleva. Att producera konsumentelektronik handlar om att producera varor som kräver minimala forsknings-, utvecklings- och massproduktionskostnader och sedan försöka sälja dem så dyrt som möjligt. Det är enkel matematik. Kan man sälja gammal teknologi finns helt enkelt inget företagsekonomiskt incitament att lägga pengar på att utveckla ny. Visst. På något plan konkurrerar man om kunderna med att hela tiden flytta fram gränserna. Men de riktigt stora paradigmskiftena kommer inte genom konkurrens, utan drivs på av starkare krafter. Ett exempel är GPS, en teknologi som utvecklades av den amerikanska militären med hjälp av enorma ekonomiska och mänskliga resurser till följd av kalla kriget. Teknologin gjordes senare tillgänglig för allmänheten 1994 (tacka Bill Clinton för det), i kölvattnet av att terrorbalansen mellan USA och Sovjet upphörde. Tekniken och kunnandet för att utveckla flygande bilar, sfäriska tv-apparater och holografiska telefoner finns. Men det går inte att tjäna pengar på det.